Sedan den 1 september 2017 har vissa nya fordon redan typgodkänts med hjälp av det nya harmoniserade världsomfattande provningsförfarandet för lätta nyttofordon (WLTP), vilket är ett nytt och mer realistiskt provningsförfarande för att mäta bränsleförbrukning och CO2-utsläpp. När det gäller passagerarbilar ersatte WLTP från och med den 1 september 2018 körcykeln NEDC (den nya europeiska körcykeln), som var det tidigare provningsförfarandet.
Körcykeln WLTP (det harmoniserade världsomfattande provningsförfarandet för lätta nyttofordon) bemöter viktig kritik mot NEDC (den nya europeiska körcykeln). I synnerhet ligger körprofilen för den nya körcykeln WLTP närmare vardagskörning, och den mäts inte bara för ett visst basfordon utan beaktar också påverkan från extrautrustning.
Tack var de mer realistiska provningsförhållandena är bränsleförbrukningen och CO2-utsläpp som mäts upp under WLTP i många fall högre jämfört med de som uppmättes under NEDC. Ett fordons dagliga bränsleförbrukning beror i stor utsträckning på den enskilda användningsprofilen och var och hur det körs: i stadstrafik, på landsväg eller på motorväg. De skillnaderna beaktas bättre med WLTP-körcykeln. I stället för att bara beräkna värdena "stadskörning, landsvägskörning och blandad körning" (enligt vad som stipuleras av EG-förordningarna 715/2007 och 692/2008) på grundval av en mer teoretisk körprofil, ger WLTP fyra enskilda värden för olika förbestämda körprofiler (låg, mellan, hög och extrahög) som baseras på statistiska undersökningar och analyser av användarprofiler och genomsnitt. Dessutom är WLTP-körcykeln mycket mer dynamisk än NEDC och avspeglar högre accelerationer, en högre genomsnittshastighet och en högre maxhastighet.
Det är dock fortfarande enligt lag obligatoriskt att publicera bränsleförbruknings- och utsläppsvärden enligt NEDC. Dessa värden är bakåtberäkningar från de uppmätta värdena enligt WLTP.